Riksdagsledamoten har ordet: "Mycket av det framgångsrika sker i det lokala"

I Sveriges riksdag ägnas den mesta av tiden just nu åt att fastställa statens budget för kommande år. Den 27 november beslutas om vilka utgiftsramar som ska gälla och veckorna därefter fram till jul handlar om att fördela pengarna till myndigheter och andra viktiga samhällsverksamheter. Men lika avgörande som att fastställa utgifterna, är det att fastställa intäkterna – skatter och avgifter som gör det hela möjligt. Det är ju så vår ekonomi hänger samman: vad vi har råd med avgörs av de intäkter vi skapar.

På den punkten är skillnaderna i politiken tydliga. Den nuvarande borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna föreslår skattesänkningar på hela 28 miljarder kronor, riktade framför allt till de redan välbärgade. Och när intäkterna minskar, måste vi också minska på utgifterna. Priset för denna ekonomiska politik är en försvagad välfärd, minskade resurser till de som redan kämpar, och medel- och låginkomsttagare som inte ingår i den borgerliga omsorgen. Som det gamla ordspråket säger: "När det regnar manna från himlen, står den fattige utan sked."

Men det finns en annan väg. Tänk om vi istället satsade på mer resurser till skola, vård och omsorg – till de samhällsfunktioner som just nu lider av personalbrist och hög belastning. En modern politik skulle handla om att säkerställa en välfärd med hög kvalitet och tillgänglighet för alla, snarare än stora skattesänkningar för de som redan har mycket.

För någon vecka sedan träffade jag Leif GW Persson i ett mindre sällskap. Jag ska inte påstå att jag kände honom förut, annat än som de allra flesta via TV och tidningar. Det blev en väldigt trevlig kväll. Vi kunde alla slappna av och låta båda tankar och fantasi fara iväg. Spänsten i diskussionerna gick inte att ta miste på och när vi skiljdes åt var det som nya bekanta. Jag tog tillfället i akt att lyfta min idé om kommunal närpolis, en idé som jag närt på länge och som jag vet att GW en gång i tiden själv framfört. Jag tror nämligen att mycket av det framgångsrika sker i det lokala. För även om den organiserad brottsligheten är gränsöverskridande och ofta liknar företag, är det mesta buset lokalt.

En kommunal närpolis skulle betyda ökad trygghet och stärkt samhällsförtroende. En närvarande polis i varje kommun skulle bygga relationer, skapa tillit och underlätta samarbetet med skola, socialtjänst och andra viktiga verksamheter. För ibland är det i de små, lokala förändringarna vi hittar de hållbara lösningarna, snarare än i de storslagna reformerna som kanske verkar lovande men inte alltid löser kärnproblemen.

Än så länge är inte partiet helt med på denna linje, men jag hoppas på en modig debatt på partikongressen. För om vi vågar lyssna till de som arbetar nära människor i välfärden, kan vi skapa förändring som verkligen gör skillnad.

När vi skildes åt den kvällen, var vi överens om två saker. Dels att en kommunal närpolis borde införas så snart som möjligt, dels att det lär bli fler tillfällen att ses och prata om livets och politikens väsentligheter. Så kan också en riksdagsmans liv i Stockholm se ut.

Niklas Karlsson
Landskrona i november 2024