Riksdagsledamoten har ordet: Om folktalaren som drog tusentals åhörare

Under "Riksdagsledamoten har ordet" skriver vår riksdagsman, tillika ordförande i Skatteutskottet i Riksdagen, Niklas Karlsson några rader främst från huvudstaden, men ibland även från Landskrona. Denna gången skriver han om Olof Palme och minns hur det var den där dagen för 40 år sedan när Palme blev mördad på öppen gata i Stockholm.

Var det möjligen sol, eller är det bara så jag minns det. Det kan ha regnat också. Den grå bakelittelefonen ringde och ringde. Klockan var inte så mycket och det var trots allt lördag. Till sist hörde jag farsan fara upp ur sängen en våning ned och ta sig bort till telefonen. Vem ringer nu, tänkte jag. Ganska snabbt förstod jag att något allvarligt hänt. Det gick på ett ögonblick. Med ett par rejäla kliv hade han tagit sig upp för trappan och slagit på teven. Olof Palme var död.

Det är nu fyrtio år sedan Olof Palme mördades på öppen gata mitt i centrala Stockholm. Ett trauma för Sverige och ett sår som aldrig riktigt vill läka. Minnet av Olof präglas mer av detta, än av hans politiska gärning tyvärr.

För mig är Palme fortfarande en stor inspiration. Hans tal skapar engagemang att vilja lite till. För varje gång jag läser något av hans tal ser jag nya storheter, ideologiska djup och intellektuell skärpa. För mig är Olof som politiker en stor förebild.

Jag var elva år, på det tolfte när Palme blev mördad. Jag hade inget större intresse av politik, utan ägnade nästan all min tid åt fotboll och en hel del pojkstreck. Men Palme var närvarande. Han var kändisen, den vi kunde lita på, fadersfiguren. Han var talaren, debattören, han var vår. På mosters nattduksbord stod ett porträtt över honom. Hos mormor och morfar hängde han på väggen. Mitt eget minne av honom är från den skånska valupptakten i Helsingborg 1985, när han talade inför tusentals åhörare nedanför Kärnan. I åhörarskaran stod en elvaårig lintott, vars stora intresse i livet snarare var fotboll än politik, som var där mer av tvång än av fri vilja.

När mitt politiska intresse så småningom väcktes blev Palme och hans arv något som starkt kommit att prägla mig. Mest av allt har jag bländats av hans talekonst, inte minst sättet att tala i synkoper. Språkbruket är ofta vackert, målande, kärnfullt, ideologiskt.

Palmes politiska arv kan inte underskattas. Som politiker var han många gånger före sin tid, inte minst när det gällde jämställdhet och miljöfrågor. Hans insatser på den internationella arenan är betydande. Han kämpade för avkolonialisering och staters rätt till självbestämmande, medlade i internationella konflikter och arbetade aktivt för fred och nedrustning. Olof Palme var närvarande och politikens naturliga epicentrum. Han var folktalaren som drog tusentals åhörare till folkparker och Folkets hus.

Det händer ibland att man funderar på hur Sverige hade sett ut och varit om Olof fått vara med oss. Det är naturligtvis omöjligt att svara på. Men en sak är säker, hans arv och minne förtjänar att hedras och bäras vidare.

De bilder ni kan se här är från Landskrona, när Palme besökte staden. Öresundsvarvet samt utanför och i Folkets hus.

För den som själv vill ta del av Palmes tal rekommenderas olofpalme.org Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Niklas Karlsson
Landskrona i februari 2026